LAGAR


Tio frågor om lag och rätt

Här samlar vi de tio vanligaste frågorna till förbundets jurister - och svaren. Gör till en vana att titta efter här när du undrar något om upphovsrätt, avtalsskrivningar och andra juridiska frågor. Kanske är din fråga redan besvarad.


1. Vad är det för skillnad på upphovsrättslagens "fotografiska verk" och "fotografiska bilder"?

Svar: När den gamla fotolagen upphörde i slutet av 1993 och fotografier togs in i upphovsrättslagen valde lagstiftaren att dela in fotografier i två kategorier; fotografiska verk och fotografiska bilder. Fotografiska verk är upphovsrätsligt skyddade verk som är likställda med andra bildkonstverk, filmverk, musikverk och litterära verk. Fotografiska bilder är skyddade i upphovsrättslagen i något mer begränsad omfattning.

I lagförarbetena framgår det att fotografiska bilder är det som återfinns i semester- eller familjealbum, dvs. bilder som vem som helst har tagit. Omvänt innebär det att fotografiska verk skapas i första hand av professionella fotografer. För att ett fotografi vidare ska kallas för fotografiskt verk krävs det att två fotografer oberoende av varandra vid ungefär samma tidpunkt inte har skapat likadana fotografier. Om det har skett är fotografierna inte fotografiska verk, utan istället fotografiska bilder.


2. Vilka rättigheter har fotografen till sina fotografiska verk?

Svar: Fotografen har ensamrätt till sina fotografiska verk i samma stund som de har skapats. Ensamrätten innebär att det enbart är fotografen som har rätt att sprida, göra exemplar av, överföra eller på annat sätt göra fotografierna tillgängliga för allmänheten. Fotografen har även ensamrätt att ändra sitt fotografiska verk eller att överföra det till en annan konstart. Ensamrätten innebär att alla andra som vill använda ett fotografiskt verk måste ha tillstånd från fotografen.

Den ideella upphovsrätten innebär att fotografens namn alltid ska anges i samband med sitt fotografiska verk såvida det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt och att fotografen kan motsätta sig en kränkande ändring av fotografiet eller att fotografiet förekommer i ett kränkande sammanhang.


3. När behövs det samtycke från avbildade människor på fotografier?

Svar: Samtycke från avbildade människor behövs normalt vid tre olika tillfällen;

a) när fotografiet ska användas i reklamsammanhang enligt lagen om namn och bild i reklam,

b) n√§r det handlar om en best√§lld portr√§ttbild enligt upphovsr√§ttslagen 27 ¬ß. Om best√§llaren och den avbildade √§r olika personer beh√∂vs samtycke fr√•n s√•v√§l best√§llaren som den avbildade. Best√§llarens samtycke beh√∂vs alltid oavsett hur fotografiet ska anv√§ndas och

c) när fotografiet anses vara en personuppgift enligt personuppgiftslagen och som på något sätt hanteras digitalt, t ex på Internet. Då behövs den avbildade personens tillstånd om denne riskerar att kränkas av hanteringen.

Samtycket från den avbildade, och i beställda porträttfallet, även från beställaren, ska vara aktivt. Det innebär att personen ska ha blivit tillfrågad och aktivt ha avgivit ett samtycke.

Samtycke krävs inte av efterlevande om personen på bilden är avliden, såvida det inte handlar om beställd porträttbild.


4. Vad gäller för användning av äldre fotografier?

Svar: År 1994 försvann fotolagen och fotografier skyddas sedan dess istället av upphovsrättslagen. Upphovsrättslagen delar in fotografier i två kategorier; fotografiska bilder och fotografiska verk. Skillnaden mellan dessa är att fotografiska bilder återfinns i familjealbumen eller bland semesterbilderna, medan fotografiska verk har verkshöjd. Enligt gamla fotolagen skyddades "bilder i allmänhet" i 25 år, medan fotografier med "vetenskapligt eller konstnärligt värde" hade och har ett skydd som motsvarade upphovsrättslagens skydd för verk, dvs. 70 år från fotografens dödsår.

Vid användning av bilder som tagits innan år 1969 och som inte har vetenskapligt eller konstnärligt värde krävs inget tillstånd från fotografen längre, eftersom skyddstiden har löpt ut. Gällande skyddstid för fotografiska verk är 70 år efter fotografens död och för fotografiska bilder 50 år från det år bilden togs.


5. När får man inte lov att fotografera enligt svensk lagstiftning?

Svar: En tumregel för fotografering i Sverige är att det alltid är tillåtet. Sedan finns det tre specifika områden som berör fotograferingsförbud eller när hinder för fotografering föreligger;

a) Det första området gäller ett fotograferingsförbud som generellt råder för fotografering av skyddsobjekt. Detta regleras genom lag (1990:217) om skydd mot samhällsviktiga anläggningar m m. Fotoförbudet framkommer i § 7 i denna lag.

b) Det andra området gäller fotograferingsförbud i domstol. Det förbudet framkommer i Rättegångsbalkens 5 kapitel § 9. Observera att fotograferingsförbudet bara gäller i själva domsalen.

c) Den sista restriktionen gäller fotografering på privat mark eller mark där någon innehar bestämmande- eller beslutanderätt. Denna möjlighet att utfärda fotograferingsförbud finns inte specifikt inskriven i lagtexten utan följer av den rätt en markägare har till sin mark. Detsamma gäller platser som inte är att anse som offentliga eller allmänna platser, exempelvis skolor, gallerior, passagerarfartyg m m. I kraft av dessa rättigheter som markägare eller beslutsför för viss plats avgör personen själv vilken verksamhet som får bedrivas på marken. Att ufärda fotograferingsförbud kan vara en sådan viljeyttring från markägaren eller den beslutsföre.

Det finns ett par juridiska skrivelser om fotografering till i lagboken, men dessa är de viktigaste. Slutligen bör försvarsmaktens granskningsrätt vid flygfotograferade bilder nämnas också, men observera att det inte rör sig om ett förbud mot flygfotografering. Det handlar istället om en inskränkning i spridningen av dessa bilder genom den granskning som Försvarsmakten har rätt att göra.


6. Får man fotografera hus och byggnader utan tillstånd?

Svar: Att fotografera byggnader, vare sig de är offentliga eller privata, är tillåtet enligt lagen så länge fotografen befinner sig på allmän plats. Fotografierna får sedan användas i trycksaker och andra tvådimensionella former, däremot inte självklart på nätet. Det krävs således inte tillstånd från en ägare av en byggnad för att fotografera byggnaden. Tillstånd krävs endast när fotografen kliver in på markägarens mark, dvs. privat mark.

När det gäller interiöra bilder så är det tillåtet att fotografera utan tillstånd i entréer i offentliga byggnader eller trappuppgångar som är tillgängliga för vem som helst. Fotografering av interiör i privata hus kräver dock tillstånd därför att fotografen då befinner sig på privat mark.


7. När ska fotografens namn anges?

Svar: Fotografens namn ska alltid anges i samband med fotografiet såvida det inte är praktiskt eller tekniskt omöjligt. Denna regel om fotografens ideella upphovsrätt är tvingande och kan medföra skadeståndsansvar om den inte respekteras.


8. Har en uppdragsgivare eller beställare automatiskt tagit över rättigheterna från fotografen till fotografierna?

Svar: Nej, den s k beställarregeln som innebar en sådan automatisk rättighetsövergång till en beställare och som gällde enligt gamla fotolagen upphörde när fotografier fördes in i upphovsrättslagen år 1994. Numera uppstår en ensamrätt till fotografierna hos fotografen själv. Det innebär att en beställare eller uppdragsgivare alltid måste ha tillstånd eller komma överens med fotografen särskilt om hur fotografierna får användas.


9. Vilka rättigheter har en anställd fotograf till fotografier som tas i anställningen?

Svar: Enligt upphovsrättslagen är anställda upphovsmän likställda med frilansande upphovsmän, vilket innebär att båda typer av upphovsmän har rätt till det som skapas. Annans användning, exempelvis arbetsgivarens, måste därför avtalas med upphovsmannen om. Om det inte sker och skapandet inte är ett led i anställningen har arbetsgivaren ingen rätt alls att använda den anställdes skapade verk utan tillstånd.

√Ąr det s√• att fotografering ing√•r som ett led i anst√§llning, men att arbetsgivarens anv√§ndningsr√§tt inte har reglerats s√§rskilt i avtal g√§ller f√∂ljande princip enligt r√§ttspraxis och doktrin; arbetsgivaren har r√§tt att anv√§nda det som den anst√§llde har skapat p√• arbetstid genom anst√§llningen i sin "normala verksamhet". Det inneb√§r att arbetsgivaren allts√• har r√§tt att anv√§nda fotografierna i den verksamhet som arbetsgivaren normalt bedriver. D√§remot √§r det inte sj√§lvklart att arbetsgivaren har r√§tt att s√§lja fotografierna vidare eller l√•ta n√•gon utomst√•ende f√• anv√§nda fotografierna utan upphovsmannens tillst√•nd. Det √§r allts√• endast om s√•dan verksamhet normalt bedrivs av arbetsgivaren som s√•dan anv√§ndning f√•r ske.

Det är slutligen alltid fotografens rätt att bli namngiven i samband med arbetsgivarens användning av fotografierna. Denna namnangivelserätt kan alltså inte övergå till arbetsgivaren, då det rör en tvingande rätt för upphovsmannen!


10. När krävs det tillstånd från fotografen för att få använda fotografier?

Svar: Huvudregeln är att när fotografier ska användas i annat än för rent privat syfte krävs alltid tillstånd från fotografen. Görs exemplar i analog eller digital form för privat syfte krävs däremot inget tillstånd, så länge förlagan är laglig och antalet exemplar inte överstiger nio stycken.

Fr√•n huvudregeln om tillst√•nd finns det ett antal s.k. inskr√§nkningar i fotografens ensamr√§tt som anges i upphovsr√§ttslagens 2 kapitel. Inskr√§nkningarna √§r begr√§nsade till vissa typer av anv√§ndningar eller g√§ller f√∂r vissa kategorier av anv√§ndare. En inskr√§nkning inneb√§r i vanliga fall att tillst√•nd inte beh√∂ver inh√§mtas fr√•n fotografen och att fotografen inte har r√§tt till n√•gon ers√§ttning f√∂r anv√§ndningen. Exempel p√• inskr√§nkningar √§r n√§r fotografier √•terges i vetenskapliga framst√§llningar som inte har framtagits i ett vinstsyfte, f√∂r √•tergivning av fotografi i en kritisk framst√§llning som sker i analog form eller f√∂r massmedias anv√§ndning i samband med en dagsh√§ndelse. 


K√ĄLLA: http://www.sfoto.se/tio-fragor-om-lag-och-ratt